Jag funderade ett tag på att låta det här inlägget heta "Johanna recenserar Örebros uteliv del 1" men jag vet inte. Visserligen uppskattar jag god mat, men jag har verkligen inte råd att göra ämnet rättvisa inför min eventuella läsarkrets (bestående av människorna jag ändå hänger med typ dagligen). Så vi kan ju förutsätta att detta är en engångsföreteelse och därför behöver den inte heta någonting som innehåller orden "del 1" (eller ordet och siffran, beroende på hur petig man är). Dessutom har jag underlåtit att recensera vår bröllopsdagsmiddag och har jag inte recenserat den så är det ingen mening att recensera nåt annat heller. Så jag ska inte recensera. Jag ska berätta om, och kanske tipsa. Det är något helt annat.
För att komma till saken. Igår var vi och firade en förlovning, fast med ett ganska stort efterskott. Det blivande brudparet fick välja restaurang så vi gick på Harry's. Det var fullt på uteserveringen men eftersom hela sällskapet råkade vara vampyrer gjorde det ingenting.
Och där och då på restaurangen igår kom jag till insikt om en otroligt dålig sida hos mig själv, en brist, en ovana. En skönhetsfläck. Jag beställer alltid dyr mat när jag äter ute. Inte så att jag tittar på menyn och väljer det dyraste (även om man skulle kunna tro det) men jag har smak på så kallat "fin" mat. Kanske hör det ihop med att jag är en kultursnobb. Det hävdar i alla fall mina bästa vänner att jag är eftersom jag mådde dåligt när jag läste Twilight. Hur de får ihop det med mitt beroende av Glee och Sailor Moon vet jag inte, men jag skäms icke över detta epitet. Hursomhelst. Jag gillar lamm. Jag gillar entrecote. Jag gillar fina grönsaker. Jag har svårt att hålla mig inom rimlighetens gränser. Så jag beställde lamm med färskpotatis, selleri och kronärtskocka.
Inför framtiden ska jag dock komma ihåg att om man väljer hamburgare på Harry's får man sjuuukt god ostdipp och en tillräckligt stor portion. Jag åt min himmelskt goda smakportion av perfekt färskpotatis och jättegott lamm (kunde varit lite mer salt) och njöt av varje tugga. Och sen åt jag nästan hälften av Saras mat också. Och hela Oskars dipp. Mumsigt, men man kan ju inte förutsätta att alla man går och äter med vill donera mat till en stackars svältande kulturtant, som dessutom betalat en knapp Linné mer för sin mat (med betoning på knapp). Ett misstag helt enkelt. Blir det fler Harry's-besök tänker jag beställa något annat.
Nu ska jag jobba på min image och läsa Karin Boye innan jag får sällskap av en av vampyrerna från igår och fem stycken pretty sailor warriors.
1 reaktioner:
Nu är det ju så att vi kallar dig kultursnobb framför allt för att du med glädje läser nobelpristagare och mastiga klassiker. Om man ska vara riktigt noga. Att du inte gillar Twilight är mer en tydlig konsekvens av din något mer raffinerade smak.
Skicka en kommentar