Förödelsen

Öbo beslutade i vintras (gissar jag) att det var dags att rusta upp trädgårdarna i Brickebacken där vi bor. Brickebacken består till största delen av tvåvåningshus med en lägenhet nere som har uteplats på framsidan och gräsplätt på baksidan. En del sköter inte sina gräsplättar, men andra har riktigt fina trädgårdar. Vi har haft nåt mittemellan, en trivsam gräsplätt med en schersmin som insynsskydd mot cykelbanan, ett äppelträd vid planket mot grannen och en syren utanför sovrumsfönstret. Ganska perfekt för oss. Som en del av upprustningen som påbörjades igår har de sågat ner allt det och jobbar nu med att köra en stor grävskopa fram och tillbaka till synes för att se hur nära man kan köra våra trädgårdsmöbler.

Jag förstår att det är frustrerande att vissa gräsplättar inte sköts. Men jag fattar inte grejen med att hugga ner vackra vackra buskar och träd bara för att få lite mer enhet i bostadsområdet. Speciellt inte i ett bostadsområde som Brickebacken. Jag tänker på längan med hus som står näst på tur efter våran. Där finns det en stor och fin träaltan, några stycken växthus, bärbuskar och fruktträd och en riktig pensionärsträdgård med rosenbuskar och allt. Vad är meningen med att meja ner alltihop? Är det inte lättare att killen som kommer och klipper mittremsan också klipper de mest misskötta gårdarna och skickar en räkning till hyresgästen? Och ja, vildvuxet gräs är kanske inte så trevligt, men djupa hjulspår och avsaknad av insynsskydd och höga ljud tidigt på morgonen (seriously, måste de börja arbeta innan sju?) är minsann inte heller så trevligt.

Jag vet inte hur man har tänkt, men om det finns en tanke om att det kommer att återuppstå så har man kalkylerat fel. Inte bara för att schersminen som sågades ner igår säkert har stått där sen före min tid och unga har inte det tålamodet med trädgårdar. Men den genomsnittliga Brickebackenbon har inte råd att anlägga en ny trädgård. Växter är dyrt! Om man inte inrättar typ en trädgårdsfond eller liknande kommer inte trädgårdarna att återuppstå.

Och det kommer inte bli bättre. En lägenhet med gräsplätt och äppelträd och syren som insynsskydd är attraktiv för vem som helst, speciellt unga familjer som gillar känslan av hemma. Om jag hade fått välja (nu kommer jag nog aldrig få det, men ändå) mellan en precis likadan lägenhet fast högre upp och med bättre läge hade nog trädgården vi hade fram tills igår vägt över och jag hade valt att bo vid slutet av busslinjen. Nu skulle jag kanske välja Brickebacken ändå, eftersom Jonte inte jobbar i Örebro och jag gärna vill läsa på universitetet så närheten till stan är inte så extremt viktig för oss. Men om det vore viktigt för oss, vad hade Brickebacken haft kvar att erbjuda ett ungt skötsamt par utan barn? Inte en trädgård i alla fall. Öbo i Brickebacken kommer tappa hyresgäster som har valmöjligheten att flytta in nån annanstans. Sorgligt tycker jag och hoppas att vi nästa gång vi behöver flytta får en lägenhet på andra sidan gatan. Det är nämligen ett annat bostadsbolag där.