Imorgon ska jag läsa ett ganska långt stycke text på gudstjänsten i Brickebergskyrkan. Det är ett av mina favoritställen sen länge, nämligen Johannes 4:1-42, eller mer känd som kvinnan vid Sykars brunn. För att känna mig lite förberedd (och få en paus i tentaplugget) satte jag mig och läste igenom det och försökte tillämpa en teknik vi lärde oss på BI som både innefattar bön och högläsning (trots att jag sitter själv).
Det som händer i texten är kort och gott att Jesus är hungrig och trött efter en lång vandring. Han skickar iväg lärjungarna efter mat och medan de är borta har han ett samtal om liv och tro med en kvinna från trakten. Ofta fokuserar man på den biten av texten, att Jesus spränger kulturella och sociala gränser och inte anser sig för fin för att prata med en samarisk kvinna, trots att han är man i en patriarkal kultur och dessutom finns det en känslig konflikt mellan samarier och judar. Jag älskar den aspekten av texten, tycker det är fantastiskt och ashäftigt att jag får tillhöra en Gud som inte skiljer på människor utan sträcker sig ut till alla med sitt levande vatten. Jag älskar att ett möta med Jesus så totalt förvandlar en människa att hon rusar in i ett sammanhang hon antagligen skäms i och bara ropar ut att Jesus är Messias. Men det som händer sen är nästan ännu häftigare insåg jag nu när jag läste. Här kommer vers 39-42.
"Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: 'Han har sagt mig allt som jag har gjort.' När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. Många fler kom till tro genom hans egna ord, och de sade till kvinnan: 'Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.'"
Smaka på det här en stund. Många hade kommit till tro på Jesus genom kvinnans frimodiga vittnesbörd. Men de nöjer sig inte med hennes vittnesbörd, utan gick till Jesus och bad honom stanna hos dem. Och Jesus gör det. Jesus nöjer sig inte heller med någons vittnesbörd. Jesus finns tillgänglig och stannar hos den som söker honom. Han möter den som vill bli mött och han stannar där och svarar på frågor. Och resultatet blir att folksamlingen gick till kvinnan de antagligen föraktat och bekräftar att de genom hennes vittnesbörd också har mött hennes Gud och att de i det mötet lärt känna honom.
Får mig att fundera över hur jag förvaltar mitt möte med Jesus.
0 reaktioner:
Skicka en kommentar